They days that passes... make something of them!

Det är den där tiden på året. Den tiden då dagarna bara passerar utan att man anstränger sig det minsta. Man skrattar när det finns något att skratta åt, man vaknar trött och går och lägger sig ännu tröttare, man måste till och med anstränga sig för att andas. Den där tiden då kroppens batteri lyser rött och det enda man vill göra är att få lägga sig i en säng och stanna där tills man hör fåglarna sjunga in våren.

Jag är så otroligt trött på att alltid vara trött (vilken lustig mening...) och även om jag försöker röra på mig, äta lite nyttigare (fet och kraftig mat skall tydligen hjälpa...) och försöka se den ljusa sidan av tillvaron. Just nu är det skvatt omöjligt! Imorgon kommer första tentan som känns lite halv hopplös. Dock tror jag att det är min inställning som pajar det mesta, känns som jag nästan har bestämt mig för att det kommer att gå dåligt. Sen är det ytterliggare två dagar av plugg (hur skall man orka?) innan det blir lov. Suck, ursäkta detta otroligt deppiga inlägg!

Det är svårt att tänka på allt positivt som händer runt en, när man ständigt går omkring i en deppig bubbla. Men egentligen får man väl bara se till att "nu jävlar skall här kämpas!". Inse att det enda som gör tillvaron bitter och deppig är nämligen jag själv och inställningen. Men men, det är svårt att bli optimistisk och glad när allt känns förjävligt.

Detta var nog säsongens deppigaste inlägg, men man måste ju tillåta sig själv att deppa ihop annars kan man ju aldrig uppskatta lycka? (klyscha?!)

I'm having a serious winter mood-drop right now. Batteries are in need of recharging. However, that kinda' hard when you have two exams coming up. Won't even try to translate the swedish part above cause it's just full of blablablaa metaphors and clichés. Just take my word for it. I need looooong sleep and some spring sun!